Jag och maken är om möjligt än mindre överens om namn än vi var med Maja. Då fanns det ändå några namn vi var överens om, bl.a. just Maja. Men nu känns det nästintill omöjligt att enas.

A är övertygad om att det är en flicka till. Ett namn vi var överens om när vi väntade Maja var Clara. Och det är vi fortfarande lite inne på. Ingen av oss har pratat med Maja om det här. När jag frågade henne häromdagen vad bebisen ska heta om det blir en flicka säger hon utan att tveka: Clara. Hur är det möjligt? enda gången vi diskuterat detta var i bilen till min systers bröllop då Maja inte var med. Hur kan hon lyckas säga det enda tjejnamn som vi är någorlunda överens om? Chansen att det blir en Clara om det blir är tjej är nog ganska stor.

Pojknamn är vi ännu mindre överens om. Jag tycker om Elis, Mio, Noah osv. A vill ha Rune, Ulf, Jöns!! (det måste vara på skoj han säger detta, eller??). Vi är världar ifrån varandra. Fast Elis & Rune är ju faktiskt lite samma typ av gubbnamn. Jag kan bara inte se min nyfödda pojk heta Rune. Även om det är lite coolt.

innan jag träffade A, när jag drömde om min framtida dotter (har aldrig någonsin drömt om en son, men det blir naturligtvis fantastiskt om det skulle bli så), så var jag bestämd på att hon skulle heta Matilda. Och även om jag tycker att Maja verkligen är en Maja så känns det ändå lite bittert att min första dotter inte fick heta Matilda. A är nämligen totalt emot namnet för att det är ett hundnamn! Bara för att hans mormor haft en ettrig liten hund som hette Matilda. Jag ska försöka kämpa lite mer för namnet den här gången. När jag var yngre ville jag t.o.m. heta Matilda själv. Det är något magiskt över det namnet för mig. Kanske kan hon, om det blir en hon, få namnet i andranamn iallafall. Clara Matilda M är inte dumt alls.