De första fosterrörelserna kände jag redan i vecka elva. Som en liten fisk som sprattlade till i magen på mig. Men sedan dröjde det flera veckor innan jag kände några fler rörelser. Från 16 veckan så har jag känt det i stort sett varje dag. Inte lika mycket som en fisk längre utan mer som en försiktig liten knuff. Det är helt fantastiskt. Trots att jag gjort det här en gång tidigare blir jag precis lika facinerad av hela grejen. Att ett ägg och en spermie möts och bildar en människa som växer i min mage och som sedan kommer ut och blir en av oss. Galet och fantastiskt.