De dödar minimojerna
Har känt mycket i livmodern idag. Det sträcker och drar. Eller ja, det gör lite ont, så som när man ska få mens. Men mensen kommer ju inte som tur är.
Igår var jag väldigt nära att berätta för min dotter. Hon var ledsen och det kändes som om det passade bra. Men jag vill att vi berättar för henne tillsammans så det får vänta lite till.
Hon var så söt igår. Skulle sova på övervåningen medan vi var på nedervåningen. Hon ropade på mig och sa att hon var rädd. När jag kom upp frågade jag vad hon var rädd för. "Handtagen" svarade hon. De gråa handtagen som vi har på våra dörrar hemma. Jag frågade henne varför, och då sa hon "För att de dödar minimojerna". Vi kom överens om att hon måste ha drömt det, att handtagen inte är farliga. Att de ju faktiskt inte lever utan bara är en bit metall. Hon somnade ganska snart efteråt.
Igår var jag väldigt nära att berätta för min dotter. Hon var ledsen och det kändes som om det passade bra. Men jag vill att vi berättar för henne tillsammans så det får vänta lite till.
Hon var så söt igår. Skulle sova på övervåningen medan vi var på nedervåningen. Hon ropade på mig och sa att hon var rädd. När jag kom upp frågade jag vad hon var rädd för. "Handtagen" svarade hon. De gråa handtagen som vi har på våra dörrar hemma. Jag frågade henne varför, och då sa hon "För att de dödar minimojerna". Vi kom överens om att hon måste ha drömt det, att handtagen inte är farliga. Att de ju faktiskt inte lever utan bara är en bit metall. Hon somnade ganska snart efteråt.
Kommentarer
Trackback